Historien om TORN

 

Vintern 2007 föddes idén att bygga ett högt torn på torget i Hammenhög. Konstruktionsidén kläcktes ett par år tidigare av byggnadstekniker Svante Andersson. Som råmaterial skulle användas ett antal obarkade trädstammar, som sågades på plats. Allt spillvirke skulle återanvändas.

Så på våren tycktes det som att det var dags att skrida till verket.

Tornet skulle passa fint in i Ars & Modus verksamhetsplan och man tog kontakt med kommunen för att undersöka möjligheterna. Snart stod det klart att ett sådant projekt skulle innebära en hel del byråkrati. Bygget sköts på framtiden.

Hösten 2007 aktualiserades idén i samband med ”Österlen Lyser”. Kontakt togs återigen med Simrishamns kommun, vilka begärde in ritningar. Konstruktören, Svante Andersson, hade skisser, men de färdiga ritningarna var som bortblåsta. I väntan på att dessa skulle göras om skickades en principskiss med en kort beskrivning av idén in till kommunen. Handläggande tjänsteman gav ett halv löfte om tillstånd men då ritningarnas färdigställande, och tiden, inte drog åt samma håll, sköts projektet på framtiden.

 

Så, i januari 2008 aktualiserades idén igen. Denna gång fanns bättre skisser, även om ingen fullständig ritning ännu fanns att tillgå. Kontakt togs ånyo med Simrishamns kommun för att aktualisera ärendet, i hopp om att gå vidare där vi strandat på hösten. Det visade sig att den handläggande tjänstemannen gått i pension och att ärendet måste behandlas på nytt, från början. Återigen presenterades den grundläggande idén, Ars & Modus verksamhet, betydelsen av det spektakulära i projektet och ambitionen att engagera så många som möjligt i trakten. Samtal med flera tjänstemän på kommunen, möten och besök hos polisen följde. Med stor tvekan ställde sig kommunen positiv till TORN. Kontakt togs med en arkitekt, vindlasten i området beräknades, en statiker kontaktades för beräkning av hållfastheten, räddningsverket kontaktades för synpunkter runt säkerheten. 

Med stor tvekan efter alla svårigheter som dykt upp under förberedelsearbetet fortsatte man att ta kontakt med skogsägare för att finna virket: 15 meter långa stammar med en diameter på ca 40 cm i bas och minst 20 cm i topp. De visar sig vara närmast omöjliga att få tag på. Högesta – Christinehof har ingen skogsförvaltare förrän i maj. Bengt Emilsson som gallrat åt godset har inga träd i den storleken. På Södra Skogsägarna vet man inte heller råd, trots att man har medlemmar i större delen av Skåne.

Till slut hittar Anders Rosell på Skogssällskapet en skogsägare som har timmer att sälja – till tredubbla virkespriset – 2000 kr/stock, i Höby.

Under tiden har ett antal kranbilsföretag kontaktats, både Malmö, Ystad och Kristianstad har varit på tapeten. Priser på mellan 1000 kr/timme och 1600 kr/timme gör att transporten av kranen bär den största delen av kostnaden. Efter tips från Hamnförvaltningen hittas en 35-tons kran i Skillinge. Perfekt!

Ett sågverk har också uppbringats och en liten virkesförädlare utanför Kristianstad ställer upp med både såg och arbetskraft. Sågen klarar stockar med en längd upp till 6 meter. Sågverkets begränsade kapacitet, och det känsliga momentet då konstruktionen skall lyftas på plast är ett problem. Som en lösning föreslår ytterligare en sågverksinnehavare att konstruktionen byggs i två delar som var för sig lyftes på plats och skruvas samman. Med viss tveksamhet diskuteras idén med både konstruktören och en byggnadsingenjör. Man kommer fram till att detta är en möjlig lösning men att järn får beställas av en smed för att få rätt dimensioner på delarna. Denna lösning skulle föra med sig det positiva att kortare stockar kan användas samt att den såg som finnas kan användas i befintligt skick, utan kompletterande förlängningar. Ytterligare en fördel är att stockarna nu kan transporteras av en vanlig timmerbil. Det innebär att man slipper specialtransport med långt släp och ett ekipage vars längd hade fordrat tillstånd från Vägverket samt en följebil.

Nu är målet nära. Den 11 mars erhålls tillstånd från Polisen. Kommunen beställer kabelanvisning av Telia och Eon, grannar och konstruktör kontaktas. Saknas bara virke i kortare längder. Och så måste projektet flyttas fram i tiden förstås. Starten var ursprungligen planerad till den 7 mars. Efter ett snabbt beslut flyttas starten till den 28 mars.

Så visar det sig att konstruktören, på grund av de ändrade planerna, själv inte kommer att ha möjlighet att närvara vid bygget. Eventuellt kan han komma ner till resningen av tornet, som ju byggs liggande.

Plötsligt står initiativtagaren Amit Sen alltså ensam kvar som arbetsledare. Ska en konstnär/musiker ansvara för ett projekt av den här arten och av den här storleken? Finns det annan kvalificerad hjälp att tillgå? Kommer folk att ställa upp hjälpa till?

Frågorna får dådkraften att svikta och inför den oöverblickbara arbetsinsatsen och avsaknaden av experthjälp bestämmer sig initiativtagaren för att avblåsa projektet.

För gott?

Det återstår att se.

 

Amit Sen

Söndagen den 22 mars 2008 i Hammenhög.